RIP
Du hade ont länge du kämpade som få . Du har många vänner som står och stöttar dig du var aldrig ensam.
Ditt hjärta är av guld o godhet så den finns kvar trots att du redan då var sjuk så fans du vid min sida när jag blev sämre och smäre. Du var så orolig att jag inte fick i mig mat om dagen, att mitt syre inte räkte att jag fick för lite . Du sa altid till mig att vila med bena högt det var viktigt .men redan då var du sjuk men det hade inte börjat att äta så på dig . Du var min klippa du var och är min trygga franska mor som bara fans där och visa mig vägen vilken jag skulle ta.
Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta du har en speciell plats där och kommer så att ha.
Önskade så attbjag kunde vara med dig fram till begravningen men med 100 mil och ett stort hav i mellan så blir det svårt . Men du ska veta du finns llt med mig vart jag än går .
Vila nu i frid så syns vi sedan för mig om många år men kanske för dig om ett litet tag.
Jag kom ju aldrig riktigt in utan blev kvar i mellan rumet för set var inte dags för mig att gå då. Jag har mer kvar att göra här på jorden inan det blir min tur att få ta det sista steget.
Älskar dig för evigt .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar